nicetits

(denna text skrev Lisen inspirerad/som ett komplement till birdland och det är kraftfullt!) 

[Det här är livet under en himmel med miljoner stjärnor och ett kallt universum/ Min pappa lagar mat i ett kök som droppar av gult ljus/ Man märker inte hur kallt det är för vi bor inuti hus med tak och isolerade väggar, vi lever med människor runt omkring som en värmande overall/ Jag står med överkroppen ut genom takfönstret. Luften är kall och himlen mörk. I mitt rum spelar Patti Smith Birdland och jag har kommit tillbaka till rummet efter 15 månaders frånvaro. Jag har tvingats tillbaka efter 15 månaders liv. Rummet är mörkt, inuti lyser bara en glödlampa. Allt som jag var och allt som jag hade är nu väldigt långt borta. Allt som var mitt liv dör i drömmen och viskar som skuggor om dagarna. Allt som var där borta, är kvar där borta. Allt som var där borta har upphört./ När människor och hus har förlorat sin skyddande stoppning, när de bara är gjorda av papp, då måste man anpassa sig/ Anpassa sig så att man inte bryts eller fryser till döds. Då kan man inte längre vara mänsklig./ Det lyser ett rött ljus i riktning mot staden/ His father died and left him a little farm in New England/ All the black funeral cars left the scene/ And the boy was standing there all alone/ Looking at the shiny red tractor/ Och där utanför takfönstret, i det mörka kalla/ Stod pojken ensam på fältet, och hans pappa var borta/ Pojken fanns där ute lång borta i det mörka, han stod där framför mig/ Han skrek: Neeej, Pappa, lämna inte mig här ensam. Ta mig med, lyft mig upp, snälla, lämna mig inte här. Släpp in mig i ditt skepp där vi inte är mänskliga/ Min pappa står där nere i köket som droppar av gult ljus/ Och jag skriker: Är jag alldeles ensam i den här världen/ Resten är bara papp som sprakar elektricitet/ Ta mig upp, upp, mig också/ Pojken skrek: Ta mig upp till ditt skepp, där vi inte är mänskliga, inte behöver vara människor/ Och jag tackar pojken, lämnar pojken, i mörkret bredvid traktorn, i skriket efter den förlorade människan, och går själv upp, upp, upp dit vi inte behöver vara mänskliga, inte är mänskliga.]