nicetits

Hans pappa dog och lämnade honom en liten gård i New England/ Alla svarta långa begravningsbilar lämnade platsen/ Och pojken stod där ensam/ Tittandes på den skinande röda traktorn/ Han och hans pappa brukade sitta inuti/ Och köra runt de blå fälten och olja natten/ Men det var som om någon brett smör på alla stjärnornas blanka kanter/ För när han tittade upp så började de glida/ Han la huvudet i vecket av sin arm/ Och han började driva, driva mot buken av ett skepp/ Lät skeppet glida öppet och han tog sig in i det/ Och han såg sin pappa bakom kontrollpanelen strömmande ljuskäglor/ Han såg sin pappa bakom kontrollpanelen/

Men han var väldigt annorlunda i natt/ För han var inte mänsklig, han var inte människa.

Och den lilla pojken ansikte lyste upp med en så naken födelse/ Att solen brände runtom hans ögonlock och hans ögon var som två solar/ Vita ögonkanter, vita ädelstenar och han ser allting lite för kristallklart/ Och han tittade omkring sig och det var inget svart skepp synligt/ Inga svarta begravningsbilar, ingenting förutom honom korpen/ Och han föll till sina knän och tittade upp och skrek ut/ Neej, Pappa, lämna mig inte här ensam/ Ta mig upp, pappa, till buken av ditt skepp/ Låt skeppet glida upp och låt mig ta mig in i det/ Där du inte är mänsklig, du inte är mänsklig. 

Men ingen hörde pojkens alarmerande skrik/ Ingen där förutom fåglarna runt gården i New England/ Och de samlades i alla riktningar, som rosblad föll de spridda/ Och de var som grässtrån som samlades till ett huvud av en shaman bukett/ Borrade i hans näsa och alla de andra flög iväg/ Och han såg trafikljusen göra tecken åt honom med Blakes händer/ Gripandes efter hans kinder, gröpande ur hans nacke/ Alla hans kroppsdelar, allting var vridet och han sa:/ Jag kommer inte ge upp, inte ge upp, låt mig inte ge upp/ Jag ger inte upp, kom hit, låt mig lyftas upp fort/ Ta mig upp snabbt, ta mig upp, upp till buken av ett skepp/ Och låt skeppet glida öppet och jag kan gå inuti där jag inte är mänsklig.

Jag är heliumflouroserande korp och den här filmen är min/ Så han skrek ut när han drog isär himlen/ Tryckte ut allting som ett latexhölje av tecknade serier, är jag alldeles ensam i den här generation?/ Vi kommer drömma om animation natt och dag/ Och kommer inte släppas upp, kommer inte släppas upp och jag ser dem komma in/ Jag kunde inte höra dem förut, men jag hör dem nu/ Det är ett radarstetoskop helt i silver och platinumljus/ Rör sig in som svarta skepp, de rör sig in, klungor av dem/ Och han sträckte upp sina händer och han sa: Det är jag, det är jag/ Jag ger dig mina ögon, ta mig upp, åh nu snälla/ Jag är heliumflouroserande korp väntandes på dig/ Släpp mig inte här, sonen, tecknet, korset/ Som formen av en misshandlade kvinna, den sanna formen av misshandlade kvinnor/ Modern står i dörren, släpper iväg sina söner/ Inte längre presidenter, istället profeter.

De drömmer alla att de ska uthärda profeten/ Han kommer springa genom fälten drömmandes i animation/ Allt samlat kommer klyva hans skalle/ Det kommer komma ut som skinande svart bukett/ Som en knytnäve kommer den skjuta upp dem/ Som ljus, som Mohammed boxaren/ Ta dem upp upp upp upp/ Åh låt oss gå upp, upp, ta mig upp, jag upp nu/ Jag tar mig upp, jag tar mig upp/ Ta mig upp, jag tar mig upp, jag tar mig upp dit/ Upp dit, upp dit, upp dit, upp dit, upp, upp, upp, upp/ Upp, upp till buken av ett skepp/ Låt skeppet glida öppet och vi ska ta oss in i det/ Där vi inte är mänskliga, inte är människor.

Sedan fanns det sand, det fanns plattor/ Solen hade smält sanden och den koagulerade/ Som en flod av glas/ När den stelnade tittade han på ytan/ Han såg sitt ansikte/ Men där det varit två ögon fanns bara två vita stenar, två vita stenar/ Där det varit ögon var det bara två vita stenar/ Och han tittade upp och strålar skjöt i kaskader/ Och han såg korpen komma in/ Och han kravlade på rygg och han höjdes upp/ Upp upp upp upp/

Sha da do wopp, da shaman do way, sha da do wop, da shaman do way

Vi är fågelland.