storstaden tre
Sista "Det jag skrev om London" kommer här.
*
De talar om själen, om kärlek, om sex, om kosmiska relationer. De fjantar sig ganska mycket och dricker en massa tjeckisk öl (Staropramen) på en, om man hade fått röka antagligen väldigt inrökt av billiga cigaretter, bar. Det tog lång tid att ta sig hit. Bussar och tåg och frågor och gångavstånd. Hon trodde toalettdörren var en tavla först, så målad och plottrig var den. Spartanskt där inne dock, inget papper, inget lås.
På den, antagligen inrökta av billiga cigaretter, baren hånglar killar i bar överkropp med varandra på biljardbordet. Någon sjunger ”Knowing me, knowing you” med Abba väldigt falskt. En flicka har tuggummisockervaddsrosa hår och röda blodläppar som hon biter i. Alla har svarta kläder och känner varandra, kindpussas på franskt vis, tre gånger, två pussar på höger kind och en på vänster. De röker cigaretter på en fuktig innergård med ett smutsrosa enhörnings gosedjur upphängt på stenmuren, som en övervakare av dekadensen. Enhörningen tittar med stora ögon, den har sett en hel del utspela sig på den där innergården, viskar: ta det lugn nu kids! De talar återigen om själen och flickan försöker förstå, samla alla ord i sin hjärna. På
hemvägen får flickan en idé. Någon gång i sitt liv ska hon hångla i en röd engelsk telefonkiosk.
*
Sista natten sköljer hon ner med libanesisk mat och rödvin för att somna i rus och matkoma. Stålskeletten knakar och knarrar och de är oroliga. För att de inte ska vakna. För att lampan blinkar fast den är avstängd och fast tändknappen är nedtryckt. Tänk om den lampan sprängs när de sover. Alla tycker att det ska bli skönt att komma hem.
Hon är utmattad, men vill inte hem. Hon vill bo i ett rum, där tapeterna hänger lite och man har hittat möblerna på gatan och någon fåtölj kanske har loppor så den får man kasta ut. Och man går ut på sin egen halvtrappa och hälsar på gatlyktorna, soppåsarna på trottoaren, människorna med paraplyerna, molnen med regndroppar, husen med fuktfläckar och röda och blå tunnelbaneskyltar där det står ”Underground”. Det finns 270 stationer och hon har ägnat en dag åt varje. Här bor det 7,6 miljoner människor i innerstan och 14 miljoner med förorterna inräknat och hon har granskat alla 14 miljoner individer med nyfikenhet. Hon har tittat på floden och bänkarna och människorna och husen och bussarna.
Hon har tittat på gnistorna. Staden ser ut som ett tomtebloss på natten. Om man tittar uppifrån rymden är det gult, gult, gult av ljus i mitten med gnistor runt omkring, gnistor som vill spritta iväg men ändå hålla sig nära den brinnande veken. Ett tomtebloss som brinner som en fackla, som en eld. Ett tomtebloss som aldrig slocknar.
*
