storstaden


JAG VAR I LONDON OCH SKREV. HÄR KOMMER ETT UTDRAG:

Går nedför den blanka ståltrappan (nyss såg hon bara himlar och moln utanför fönstret), ett steg i taget med ögonen fulla av sömnsand. Luften känns annorlunda här. Hon blir plötsligt klarvaken.


Sirener från brandbilar, ambulanser och visslande poliser leker ringlekar med varandra, skuttar ut och in mellan ”bulleri bulleri bock” - fingrar och mellan paren i pepparkakskullen. Det är på liv och död. Folk lever och dör i ambulansbilen som kör förbi på gatan. Bilen som någon har ringt och skrikit till, för det är på liv och död det här. Men staden hör bara sirenerna, det ekande ljudet. Ljudet som slingrar sig och bildar en melodi, en rytm, en vibrerande ton. Tonen som sammanflätas med ljudet av frasande löv och engelskt smackande tungor.


De frasande löven bildar himlar med de rykande svarta skorstenarna som finns i stim på varje hus och på varje tak. Skostenröken är molnen, de är svarta och vita och gråa. De singlande löven är regnet och människorna i fallskärmarna som vill ner, ner till de miljoner ljusen. De gula gatlyktorna som tänds när staden ska förbereda sig för att sova men som ett trotsigt barn vägrar, lyser upp varje spetsigt staket, varje färgad hårman, varje turists uppfällda paraply.

Gula smutsiga stjärnor i varje gathörn, stjärnor som stadens invånare alltid tar för givna. Stadens toner förenas med stadens smak. Smaken av cigaretter, klorpuffar, våt asfalt, sopor, avgaser, flott och frityr samt puffar av en cigarr någonstans uppifrån.

Staden har tagit en dubbel espresso och morgoncigaretten, staden är klarvaken.

Bussen luktar cigaretter och nyligen öppnad tonfiskburk och hennes hud stramar. Kryper ner under klänningen men ser ut på de vita och bruna husen med träbjälkarna och krokiga skorstenar. På vita fönster med ljusgula spetsgardiner. Stenmurar, rosor, grönska. Fuktfläckar på fasaderna. Avrispat murbruk. Smuts och fimpar och soppåsar på gatan. Smutsiga kloaker, vägarbeten på trottoaren.

Söndriga tegelstenar. Tvåvåningshus med blå portar så att man hamnar direkt på gatan när man öppnar dörren. Mörka staket med spetsiga toppar som inte släpper in obehöriga.


Kommentarer
Postat av: Lisen

tuva tuva tuva, du skriver så fint.

lyriskt.

bildligt, vackert, smutsigt. som en sån där stad i en glaskupa man vänder upp och ned som snöar, fast din stad är annorlunda. det är löv istället för snö.



jag vill sno!.....

2010-11-14 @ 15:07:07
Postat av: Tuva

tack tack lisen! du är min londonvapendragare!

2010-11-15 @ 11:19:04
Postat av: Ida

Metaforer och ord valda på guldvåg. En text av rang som någon (jag) brukar säga.

2010-12-10 @ 15:04:47
Postat av: Ida

hörrö sexy, hur ser man resten / äldre inlägg?

2010-12-10 @ 15:05:47
Postat av: Tuva

tack idis!

vet du vad du kan gå in på november bara tror jag så ser du alla inlägg därifrån.

mkt nöje!

2010-12-12 @ 21:39:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0