koft-neurotiker
krossar porslin mot väggarna ibland
slänger in tallrik efter tallrik som en jävla frisbee
det är så skönt
sedan täcker jag med tavlor och hyllor
jag har många tavlor
tavlor på djur och människor
familjeporträttet över den före detta köksservisen
fågelunge i boet (målat av mig) över mormors bröllopstallrik
jag har neuroser
fobier, ångesstörningar och tvångsproblematik heter det visst
alla har väl haft en dålig barndom
det är inget unikt med det
det är vad min psykolog säger
jag tar livet av mig ibland
men det blir alltid problem med det
precis när jag ska öppna fönstret för att bedöma fallhöjden klämmer jag mig
det gör fruktansvärt ont och jag stänger fönstret
eller att karva i handleden med en för slö rakhyvel
typiskt nybörjarfel
sitter framför MTV hela dan istället
med en filt runt min bräckliga rygg
jag har tydligen problem med folk
jag fattar dem inte
folk som tycker de är fula på bilder då de inte ler
även om kortet är hantverksmässigt perfekt
folk som säger att de gillar godis
men inte äter det
folk som säger att de gillar en
och sedan blir rädda när man säger tillbaka
detta är tydligen ett exempel på den så kallade tvångsproblematiken:
jag borstar håret varje gång jag går på toaletten
jag går på toaletten många gånger
och borstar igenom håret
rot till topp och drar bort lösa hårstrån ur håret
kammar topparna, borstar igenom
plockar bort nedfallna strån från mina axlar
kammar igenom med fingrarna igen
inte ett strå kan undkomma mig
det är som en jakt
om jag hade varit engelsk överklass hade jag jagat rävar istället
nu är jag inte det
jag går fram och tillbaka i min lägenhet
jag tänker inte så mycket
det är för tråkigt
jag vill gärna dra upp rullgardinerna
det kommer aldrig för sig
det är nog det som kallas neuroser
(Är igång med en massa projekt (SKRIVER) och läser Oscar Wildes "Dorian Greys porträtt" och öronlappar varenda sida på grund av alla citat jag vill komma ihåg. Och så läser jag Lars Norens dikter också, fina.)
