halleluja liksom, bob hansson, 2005


(oss maskiner emellan)

En man står i baren och dricker en öl. Bredvid en nästan orörd Tom Collins.
Hans blind date har precis lämnat stället. Hon sa att hon skulle gå på toaletten
men han såg hur hon smet ut genom entrén. Han står kvar och dricker sin öl och
försöker se oberörd ut. Om någon skulle sett. Han vill inte se misslyckad ut. Han kommer
stå där i någon timme nu för att det inte ska verka som om hon liksom bara drog. Han försöker
se avslappnad ut. Han skämtar med bartendern. De skrattar.
Ensamhet.


f. övrigt har jag gått en skrivkurs hos Bob. Vi fick stå i ett rum och skaka på kroppen till noisemusik.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0