nicetits

fylld med sand

hur man

har det i sig

förhåller sig

fascinerar sig

hur man tar

skillnader

du lyckas

locka till dig

viktiga

människor

sorgvacker

skildrar död

blir bara kropp

vacker fin och trovärdig

närmast människan

sedemera död ensamhet

otroligt vacker

glass och blommor

och dålig sand

törnekrona*

Jag är sorgsen på den djupa sidan av revet jag vill gråta men jag är ett havsdjur jag vet inte ens om jag kan. Jag bara sitter under skrivbordet med pekfingret i tandköttet och en cigarett. Jag kommer aldrig mer gå ut för jag har gjort honom illa. För jag förtjänar att sitta på ett platt kallt golv med en överfull askkopp och iskallt vatten som svider i mina tänder varje gång jag dricker. Det enda jag har är en hög av böcker dom jag ska läsa för att bli klok och inte göra en massa fel och göra illa folk som jag älskar. Mina hårtussar ligger avskurna vid mina fötter och naglarna har jag rivit av. Jag sitter på en spikmatta så att jag aldrig ska kunna sova och drömma och glömma det. Jag har stängt av mobiler och bommat igen fönster. Jag river sidorna ur böckerna jag äter upp dom jag vill att pappret ska läka mina benbrott jag har slutat ta min medicin för jag förtjäna att dö. Jag sitter med en törnekrona på huvudet med blåmärken runt handlederna efter repet. Repet jag fäste dig med du sa ju att du ville och jag ville också. Men nu vill jag bara dö med iskallt vatten och ilande tänder. Vad jag är för något? Jag är en törnekrona på den djupa sidan av revet och jag lever inte i symbios.
                                                                     Inte med någon.

* Törnekrona (Acanthaster planci) är en sjöstjärna som lever vid korallrev. Törnekronan är vanligen nattaktiv och ensamlevande. Den är beryktad för att ha omfattande aptit och en ensam törnekrona kan äta flera kvadratmeter av koraller per år. Sedan omkring 1970-talet har törnekronans populationer ett flertal gånger ökat kraftigt i storlek och därmed orsakat skada på korallrev, bland annat på Stora Barriärrevet men också på andra korallrev inom dess utbredningsområde.

DENNA DIKT SKREVS INSPIRARERAD AV DENNA LÅT:  The Brian Jonestown Massacre – Anemone

krossar porslin mot väggarna ibland

slänger in tallrik efter tallrik som en jävla frisbee

det är så skönt

sedan täcker jag med tavlor och hyllor

jag har många tavlor

tavlor på djur och människor

familjeporträttet över den före detta köksservisen

fågelunge i boet (målat av mig) över mormors bröllopstallrik

jag har neuroser

fobier, ångesstörningar och tvångsproblematik heter det visst

alla har väl haft en dålig barndom

det är inget unikt med det

det är vad min psykolog säger

jag tar livet av mig ibland

men det blir alltid problem med det

precis när jag ska öppna fönstret för att bedöma fallhöjden klämmer jag mig

det gör fruktansvärt ont och jag stänger fönstret

eller att karva i handleden med en för slö rakhyvel

typiskt nybörjarfel

sitter framför MTV hela dan istället

med en filt runt min bräckliga rygg

jag har tydligen problem med folk

jag fattar dem inte

folk som tycker de är fula på bilder då de inte ler

även om kortet är hantverksmässigt perfekt

folk som säger att de gillar godis

men inte äter det

folk som säger att de gillar en

och sedan blir rädda när man säger tillbaka

detta är tydligen ett exempel på den så kallade tvångsproblematiken:

jag borstar håret varje gång jag går på toaletten

jag går på toaletten många gånger

och borstar igenom håret

rot till topp och drar bort lösa hårstrån ur håret

kammar topparna, borstar igenom

plockar bort nedfallna strån från mina axlar

kammar igenom med fingrarna igen

inte ett strå kan undkomma mig

det är som en jakt

om jag hade varit engelsk överklass hade jag jagat rävar istället

nu är jag inte det

jag går fram och tillbaka i min lägenhet

jag tänker inte så mycket

det är för tråkigt

jag vill gärna dra upp rullgardinerna

det kommer aldrig för sig

det är nog det som kallas neuroser

 
(Är igång med en massa projekt (SKRIVER) och läser Oscar Wildes "Dorian Greys porträtt" och öronlappar varenda sida på grund av alla citat jag vill komma ihåg. Och så läser jag Lars Norens dikter också, fina.)

Åh edie om du hade känt mig Du hade babblat om din stora familj och om fussy och om bob och om andy och om gerald Jag har känt dig i flera år du är en frusen istapp på väg att smälta det är ditt liv hela ditt liv Ditt liv är att vara på bilder och i tidningar nu Ingen hittar till din grav men det skrivs böcker och talas hela tiden om dig Detta vet jag för att jag känner dig har gjort i flera år nu har tusen bilder av dig på dig i tidningar i böcker du skapade en dröm åt dig själv i svarta strumpbyxor och leopardpälsar man såg aldrig dina ögon de var för svarta ditt hår var ljust du och andy var ljusa ni glänste högt upp på skyskrapan Du satt på brandtrappan jag tror du var rädd för att ramla ner just därför gick du högre upp balanserade på räcket och någon filmade och sa att hon är briljant hon är den mest trasiga flicka jag någonsin träffat henne tar vi och du blev martyr nu martyr för alla vackra flickor med gömda skrubbsår och söndertrasade liv och du ler och du ler och du ler Jag är gärna er martyr gud vad härligt Pappa skulle bli stolt jag är hans livsverk jag är människors livsverk

Tänk att få vara ett livsverk





(det här skrev jag förra veckan. jag hade nästan glömt bort edie, var besatt av henne för några år sedan, men nu återupptäckte jag henne.)

dina blå underarmar

ådror som telefonnät med förgreningar

rings upp vid pulsådern läggs på vid hjärtat

jag ser allt detta

fast vi är i ett rum

med tusen människor

Ett. Dinosaurie (urtidsdjur)

de där som gick runt med fjäll och käftar, var farliga och dog. dog när smällen kom. bara pang. aj på dem.

Två. Istid (is - fruset vatten),(tid – något som går framåt)

alla mammutar och papputar dog då, efter käftarna.

man mäter tid mot liv och växt. så när det inte kan levas kan det inte tickas heller. tiden går, visarna har frusit fast.

Tre. Jordklot (jord – brun massa som bildar mark),(klot – runt föremål)

där människan bor nu,

badar i haven, surfar i vinden, dansar i öknen,

springer i skogen, sover i husen

och i detta ögonblick förstörs.

Fyra. Människa (den mest utvecklade varelsen)

har två armar och två ben, och en kropp. en hjärna att tänka med. de slåss och bråkar och kan inte hålla sams, dem säger att dem försöker, ibland är det svårt att tro de.

Sex. Nangijala (sagoparadis,se även nangilima)

när du dör.

grymma sagor men med vårkänsla. att i slutet av sagan ”se ljuset”.

att ha kaniner och hästar, kunna simma men vara försiktig med postgången, duvor är otillräckliga.

Sju. Ljuset (motsatsen till mörker)

vitt, vitt, vitt.

till lukas:

ett hål i mitt hjärta

en container i mitt hjärta

fucking jävla kuk åmål

vart är mitt hjärta?

en mammut i mitt hjärta

en blixt, en rosenkrans, en flicka

en begravning

vi är tillsammans

i malmö, där vi bor och lever

en lilja, en rosenkrans, en flicka

det är så lång väntetid tills underbarnet kan förklaras geni

- tuva

orden hoppar som gräshoppor från grässtrå till grässtrå

jag drar upp dem alla i hopp om att hinna ikapp

gräshoppan snuddar vid mina fingrar

rinner som vatten mellan mina fingrar

en kupad hand, min hand, utan vatten, utan gräshoppa

ramlar ner, förenat med det gröna

sitter i badet med den perfekta formuleringen

vattnet i karet, inte i mina kupade händer

en klockas pendel, någonstans

syrsans ben gnider men inte hörs, inte hörs när man blir gammal

som man glömmer bort, ljudet

ljudet, som man glömmer bort

jag har lämnat henne

inatt

det var lätt

vara lugn

jag lämnade henne helt enkelt vid vägkanten och körde därifrån

bli bra

jag vet att hon inte kommer att klara sig

bli okej

någon kommer att göra henne illa

älska dig

hon är sådan

ditt huvud

sårbar

bli bra

jag önskar att jag var som hon

bli okej

jag släppte alltså bara av henne och körde därifrån

huvud

i backspegeln såg jag henne bli mindre och mindre

den livslust som är så stark

hon stod alldeles stilla hade väskan på marken

den blir aldrig

den torra vinden for som trötta fingrar genom hennes hår

 fin

hon tittade inte

efter mig

(jag slutar aldrig inspireras av gummo. och jag är inte den enda.
här följer en text av mig och sedan av Viktor Johansson)

livet är vackert

det är det verkligen

fyllt av skönhet och illusioner

livet är underbart

utan det, skulle vi dö

han har det som krävs för att bli en legend

han har en sådan fantastisk personlighet

han har dyslexi

men han tittade i kors så allt blev rätt ändå

han har försökt att dö

men det gick inte

de säger att det är hans depression men han vet inte

livet är vackert

utan det, skulle vi dö

att
vara lugn
bli bra
bli okej
inte älska dig
ditt huvud
bli bra
bli okej
huvud
livslusten
det blir aldrig
fint

till strobljusens epilepsi

dansar en generation

som tror att allt är så möjligt att det blir omöjligt

galenskapen finns bara på papper

i allen ginsbergs howl

det finns inget kvar att göra

svarta läppar och blå ögonbryn

youtubefilmer sedda en miljon gånger

att känna alla men inte hälsa på någon

jag är inte sån

jag är inte sån

plus 1, tack

de drog till berlin ett år och berättade sedan via twitter hur de hittat sig själva

I berghains källare och bland dr. pongs pingisbord

skrev en metanovell

som fort slängdes när någon satte eld på den på kul

detta dokumenterades

och lades in i datorn

för att glömmas

tills tristessen gjorde att datorn slängdes ut från balkongen

detta dokumenterades

och glömdes

med

poppers i näsan

stjärnor i ögonen

tequila i munnen

detta dokumenterades

och kablades ut några timmar senare

två dagar gick och cyberspace

glömde

alla låg avsvimmade på golvet i en fläckig källare med blip blop och rosa strobljus

detta dokumenterades

men alla foton förstördes

alla romaner brändes

alla bloggar stängdes ner

generationen låg avsvimmad på golvet

generationen

glömdes bort

att bygga en bro av sugrör kan tyckas idiotiskt.

speciellt när det är världens högsta bro och marken från brofästet ser ut som en paletts ihopsmetade färger - ett diffust legoland

bron har inga räcken är bara som en välvd regnbåge över jordklotet

jag ser alltså rymden omkring mig stjärnor planeter och jordklotet under mig

liggkryper på bågens mitt framåt ett sakta kryp i taget

hur har jag hamnat på den här bron varför är jag här jag vet inte men jag måste komma ner i säkerhet på jorden

kryper framåt ett kryp två kryp sugrörsbron svajar sugrören viker sig under min tyngd

även fast jag försöker vara så lätt som möjligt så lätt som ett sugrör

bron bågnar jag är lätt som en fjäder

ut i rymden en kaskad av sugrör i ett stillastående ögonblick

kroppen i luften sedan

ned ned ned ned suget i magen nerverna det hisnande fallet

mitt sömniga hjärta stannar

i en säng i ett rum

Jag skrev en dikt (igen). vi hade uppläsning och då läste jag denna!

Varenda fjäder på din rygg

Fjädrarna blir till en titthållsvägg

Du säger att du har bristningar

Och du skuggar ögonbrynen med fjäderarmen arm armbåge armveck armhand hand handhand handfinger finger fingerfinger fingertopp topp topptopp

Möter

Det som är för bra

Jag kommer aldrig att somna

Jag kan känna

Nålen i höstacken

Hårstrået som faller mot golvet

Droppen i havet

Fingertoppens sekundnudning

Jag kan känna

Dig

Du får aldrig gå jag får aldrig sova

Och jag talar inte längre och jag drömmer inte och jag kan inte och jag tänker inte och jag fortsätter inte dessa dagar räknar tiden dygnsrytmen påminn mig inte jag har inte glömt

De talar om själen, om kärlek, om sex, om kosmiska relationer. De fjantar sig ganska mycket och dricker en massa tjeckisk öl (Staropramen) på en, om man hade fått röka antagligen väldigt inrökt av billiga cigaretter, bar. Det tog lång tid att ta sig hit. Bussar och tåg och frågor och gångavstånd. Hon trodde toalettdörren var en tavla först, så målad och plottrig var den. Spartanskt där inne dock, inget papper, inget lås.

På den, antagligen inrökta av billiga cigaretter, baren hånglar killar i bar överkropp med varandra på biljardbordet. Någon sjunger ”Knowing me, knowing you” med Abba väldigt falskt. En flicka har tuggummisockervaddsrosa hår och röda blodläppar som hon biter i. Alla har svarta kläder och känner varandra, kindpussas på franskt vis, tre gånger, två pussar på höger kind och en på vänster. De röker cigaretter på en fuktig innergård med ett smutsrosa enhörnings gosedjur upphängt på stenmuren, som en övervakare av dekadensen. Enhörningen tittar med stora ögon, den har sett en hel del utspela sig på den där innergården, viskar: ta det lugn nu kids! De talar återigen om själen och flickan försöker förstå, samla alla ord i sin hjärna. På
hemvägen får flickan en idé. Någon gång i sitt liv ska hon hångla i en röd engelsk telefonkiosk.

Sista natten sköljer hon ner med libanesisk mat och rödvin för att somna i rus och matkoma. Stålskeletten knakar och knarrar och de är oroliga. För att de inte ska vakna. För att lampan blinkar fast den är avstängd och fast tändknappen är nedtryckt. Tänk om den lampan sprängs när de sover. Alla tycker att det ska bli skönt att komma hem.

Hon är utmattad, men vill inte hem. Hon vill bo i ett rum, där tapeterna hänger lite och man har hittat möblerna på gatan och någon fåtölj kanske har loppor så den får man kasta ut. Och man går ut på sin egen halvtrappa och hälsar på gatlyktorna, soppåsarna på trottoaren, människorna med paraplyerna, molnen med regndroppar, husen med fuktfläckar och röda och blå tunnelbaneskyltar där det står ”Underground”. Det finns 270 stationer och hon har ägnat en dag åt varje. Här bor det 7,6 miljoner människor i innerstan och 14 miljoner med förorterna inräknat och hon har granskat alla 14 miljoner individer med nyfikenhet. Hon har tittat på floden och bänkarna och människorna och husen och bussarna.

Hon har tittat på gnistorna. Staden ser ut som ett tomtebloss på natten. Om man tittar uppifrån rymden är det gult, gult, gult av ljus i mitten med gnistor runt omkring, gnistor som vill spritta iväg men ändå hålla sig nära den brinnande veken. Ett tomtebloss som brinner som en fackla, som en eld. Ett tomtebloss som aldrig slocknar.

*

Hon vill ha allt, alltid, hela tiden. Hon har storhetsvansinne och hybris. Varför nöja sig när man kan få allt? Hon är lycklig här och fullkomligt levande och pulserande och sprittig i kroppen. Myror och sockerdricka bubblar upp genom fötterna och benen. Detta är det!

*

Människorna går med sina paraplyer uppfällda. Röda, svarta, rutiga. De bär dem som lansar framför sig i blåst och i regn. De mumlar ”sorry” när de råkar knuffa till en. Gatlyktorna lyser upp torgen och parkerna som snart stängs och toaletternas handfat har två kranar. Så fruktansvärt opraktiskt! Iskallt i ena kranen och kokhett i den andra. Skulle skriva typiskt engelsmän.

*

Kan inte andas här. Det luktar fattigdom och barnarbete och svett och utnyttjande. Folk är som djur, river i bytet (Ett par ankelboots i storlek 39, fejkmocka, kamelbruna) och trängseln är handgriplig. Men det är billigt och hon köper strumpbyxor av den trötta expediten med en liten klump i magen.

Springer ut på gatan för luft, luften från avgaserna, ner i lungorna! Bygg ett bo!
*